Chamayra: Kubansk anteckningsbok

Chamayra: Kubansk anteckningsbok

“Chamayra: Kubansk anteckningsbok” är en litterär resa genom Kuba – ett land fyllt av kontraster, historia och starka människoöden. I personliga essäer och skarpa iakttagelser rör sig Vahid Qazi mellan Havannas gator, landsbygdens stillhet och de stora frågor som präglar människors liv: frihet, minne, identitet och hopp. Med värme, nyfikenhet och ett journalistiskt öga tecknar författaren ett mångfacetterat porträtt av Kuba, långt bortom de välkända stereotyperna.

En bok för läsare som vill förstå Kuba genom människorna snarare än genom myterna.

I N N E H Å L L

Hotellfriheten Kvinnor i vitt
Ett brev från Nostradamus
Chamayra
Den heliga glorien
Fyrtioåringens romantik
Ordets väg
Det skrämmande Guantanamo
Glädjen i slutet

LADDA NER:

Främlingens berättelser

Främlingens berättelser

Svenska betraktelser

Boken Främlingens berättelser: Svenska betraktelser samlar noveller, essäer, kulturartiklar, politiska texter, brev och intervjuer som hittills har skrivits på svenska eller översatts till svenska, samt recensioner och omdömen om författarens verk. Den kan också läsas som en invandrad författares samlade betraktelser över Sverige.

INNEHÅLL

Oxumağa davam et

Förlagens omdömen om boken “Chamayra – Kubansk anteckningsbok”

Telegrafstationen Förlags omdöme om boken “C H A M A Y R A – Kubansk anteckningsbok”

Vahid Qazis manus C H A M A Y R A Kubansk anteckningsbok kombinerar reseskildring, politisk reflektion och mänskliga möten. Kombinationen ger berättelsen en levande och engagerande form, där miljöerna framträder med stor tydlighet. Qazi har en god förmåga att förmedla stämningar, särskilt i skildringarna av Havanna, hotellmiljöerna och mötena med oppositionella och vardagliga människor i Kuba.

Oxumağa davam et

Korta annoteringar i mina böcker

Korta annoteringar i mina böcker

Rätten att protestera (Etiraz haqqı)

Frihetens berättelser

Friheten tar sin början i protesten! Först reste vi oss i protest för Karabach, och därefter för Azerbajdzjan.

Vi trodde att protesten är frihetens första villkor. Utan att protestera kan man inte bli fri, och utan frihet kan man heller inte leva ett liv i värdighet.

Frihet, oberoende, demokrati, mänskliga rättigheter — dessa och många liknande begrepp hade, under Sovjetunionens upplösnings sista år, från demonstrationerna år 1988 och i synnerhet efter Svarta januari i Baku 1990, blivit själva livsgrundsatsen för vår generation.

Vår protest tystnade inte heller efter att självständigheten vunnits; den fortsatte, nu i kamp för rättvisa val och för de friheter som rör mänskliga rättigheter — yttrandefrihet, pressfrihet samt rätten att samlas och att förena sig.

Oxumağa davam et