Hyresgäster
Berättelsen om människor som försöker bygga sin egen värld
”Hyresgäster” är en bok om människor som strävar att bygga sin egen värld, om de som har försökt att göra det en gång i sitt liv i alla fall…
Innehåll Oxumağa davam et
författare Etiket Arxivləri:
Vahid Qazi ger ut modern brevroman
Vahid Qazi ger ut modern brevroman
- Äntligen har Vahid Qazi i Karlskrona fått en bok översatt till svenska.
- Den har kommit till under lång tid, men är samtidigt aktuell.
- Den handlar bland annat om hur vi har möjlighet att skapa egna världar på nätet, där vi söker gemenskap.
LİTTERATUR. Vahid Qazi är en ovanlig Karlskronabo: författare och journalist som kommer från Azerbajdzjan och sedan flera år nu bor i örlogsstaden med sin familj. Han är en uppenbart intellektuell person, sedan länge förespråkare för mänskliga rättigheter. De som tänker som han har inte alltid haft det lätt i det postsovjetiska Kaukasus.
Hans verken är översatta till ryska, engelska, ukrainska, lettiska, polska, turkiska och svenska. Det är både skönlitteratur och fakta, bland annat en bok om Kuba som han har besökt. Oxumağa davam et
My books / Mina böcker
My books / Mina böcker
Hyresgäster
Berättelsen om människor som försöker bygga sin egen värld
”Hyresgäster” är en bok om människor som strävar att bygga sin egen värld, om de som har försökt att göra det en gång i sitt liv i alla fall…
Innehåll
Författarens förord
Prolog
Kapitel I. ”Salavador Dali” återvänder
Kapitel II. ”Lillian Gish”
Kapitel III. Sorgens tårar
Kapitel IV. Den synliga sidan av Gud
Kapitel V. Romni flickan.
Kapitel VI. Kaptener i sandhavet
Kapitel VII. Det fullbordade ofullständiga porträttet
Epilog
Om författaren
”Vi lever i en värld skapad av andra. Det spelar ingen roll hur den världen har blivit skapad, av Guds vilja eller av Big Bang. Vi behöver vår egen värld. Människan strävar till sin egen värld, bort från den främmande världen där hon känner sig som hyresgäst och till en värld som hon har skapat och äger själv. Den som har förmått att skapa sin egen värld verkar ha avslöjat mänsklighetens hemlighet”, – det säger en av novellens huvudkaraktärer. Detta utgör också romanens innehåll i sin korthet.
Playing Baseball On The Chessboard
…Democracy is a space of harmonic behaviour for those who are in mutual relations and communication. This space loves tenderness and any cruelty is alien to it. Democracy is such a structure that allows everybody a place and a role: Like a clock-bell it is a product of interaction of every piece interconnected with each other. It is a result of “everybody’s labour” and it is not the church-bell which tolls by the movement of one person’s hand. The difficulty of democracy is in its need to convince people. To convince is in the essence of democracy. To make people to believe is much difficult than to deceive them. And because of this that an authoritarian rule is always easier than a democratic one.
Chamayra. Cuban note-book / Chamayra. Anteckningar om Kuba
En världsvan författare med förankring i samtiden
Ali Rza Ardabili
Vahid Qazi, en världsvan författare med förankring i samtiden
Anteckningar om Kuba:
Boken börjar med ett förord av den namnkunnige sovjetiska och azerbajdzjanska författaren Rustam Ibragimbekov. Ibragimbekov lovordar boken som ett bevis för den senaste generationen sovjetmänniskor strävan efter demokrati och dess totala avståndstagande av alla former av totalitarism. Alla de tio berättelserna berättas av berättarjaget. Vi läser om författarens kontakter med kubanska dissidenter i Kuba och hans brevväxlingar med dem. Man får skåda det totalitära kubanska samhället med den postsovjetiska människans ögon som inte för länge sedan har haft sin egna erfarenhet av ett sådant. Frågor om förtrycket från en polisstats sida, människors strävan till frihet och mellantinget mellan förtryck och demokrati i form av de nya postkommunistiska stater behandlas i varenda sida av boken.
Berättaren använder sig av ett modernt språk och vass berättarteknik där han beskriver sina aktörers upplevelser med minsta möjliga ord och lämnar utrymme till läsarens egna tolkningar och fantasiförmåga. Den avancerade berättarkonsten gör frågan om berättelsernas autencitet ointressant. Man kan till och med säga att bokens litterära värde skulle öka om det hela handlade om påhittade historier och saknade samband med författarens förstahandserfarenhet.
Författaren bygger en bro i sina tankar och funderingar mellan Baku, Havana, Moskva och hela västvärlden och inför en ny dimension i den globala världens pågående diskussioner om frihet och demokrati. Hans plats i den nya världens heta debatter känns given och naturlig.
Democracy stores:
Förordet till den här boken är undertecknat av Pr. Jamil Hasanli, en känd historiker som är en av de få forskare som haft tillgång till den azerbajdzjanska delen av de sovjetiska arkiven och publicerat en del böcker om de mörka åren på olika språk. I den här boken påminner Vahid Qazis stil mycket om en briljant berättartradition under guldåldern i Azerbajdzjans litteraturhistoria kring förra sekelskiftet. Som exempel kan man nämna en kort essä där vi läser om författarens observationer i samband med hans uppdrag som valobservatör i ett kommunalt val under 1999 i Baku. (Sidorna 40-43) I tre sidor läser vi en berättelse om de praktiska problemen i en ny demokrati där val, det fria ordet, fri rörlighet, friheten att ta kontakt med den fria världen och till och med en stark internationell närvaro av valobservatörer blandas ihop och möter seglivade kvarlevor av det gamla korrupta systemet som överlevt de stora omvälvningarna i Sovjetunionen och Azerbajdzjan.
I en annan intressant essä i den här boken med titeln ”Rätten att tiga” (Sidorna 114-118) utvecklar författaren sina tankar om en grundläggande del av de mänskliga rättigheterna nämligen ”rätten att tiga”. Här tar han upp en av de mörkaste sidorna av de totalitära regimer som tvingar skrämda människor att bryta sin tystnad för att bekräfta regimens lögner.
Själens stad:
Den kände poeten Ramis Rovshan har skrivit förordet till den här boken. Den här boken är ämnad att i första hand beskriva nära en miljon azerbajdzjanska människor som var tvungna att lämna sina hem under den väpnade konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan i början på 90-talet. Författaren drar sig bort från Kaukasus tillolika delar av världen, ibland så långt som till Sydafrika och använder sin erfarenhet och sina observationer i samband med en världsomfattande aktivitet för mänskliga rättigheter för att beskriva sin egen sorg – om den förlorade ungdomen, den förlorade hemstaden och det stora traumat som stavas Karabach och lever kvar än idag efter de 19 år sedan vapnen tystnade. Ett öppet sår i kroppen och själen för den azerbajdzjanska människan och nationen.
Övriga produktioner: Oxumağa davam et
Vahid Qazinin bloqu 