Boken Främlingens berättelser: Svenska betraktelser samlar noveller, essäer, kulturartiklar, politiska texter, brev och intervjuer som hittills har skrivits på svenska eller översatts till svenska, samt recensioner och omdömen om författarens verk. Den kan också läsas som en invandrad författares samlade betraktelser över Sverige.
Jag gick på en konsert med den israeliske jazzmusikern Avishai Cohen och hans trio tillsammans med Malmö SymfoniOrkester. Om jag ska vara ärlig gick jag dit främst för pianisten Elchin Shirinov, som jag visste kom från Azerbajdzjan. Det visade sig vara mer än värt det. Jag lärde känna hans musik — och blev djupt gripen av hans spel. Kanske låg där också en känsla av stolthet över en landsman. Kanske.
Men en sak vet jag säkert: den kvällen upptäckte jag kontrabasen på nytt.
Jag hade alltid tänkt på kontrabasen som orkesterns bakgrundsröst — instrumentet som står i utkanten och bär upp helheten utan att själv träda fram. Men när Avishai Cohen spelade solo förändrades allt. Kontrabasen samlade de andra rösterna kring sig och förvandlade dem till harmoni.
Telegrafstationen Förlags omdöme om boken “C H A M A Y R A – Kubansk anteckningsbok”
Vahid Qazis manus C H A M A Y R A Kubansk anteckningsbok kombinerar reseskildring, politisk reflektion och mänskliga möten. Kombinationen ger berättelsen en levande och engagerande form, där miljöerna framträder med stor tydlighet. Qazi har en god förmåga att förmedla stämningar, särskilt i skildringarna av Havanna, hotellmiljöerna och mötena med oppositionella och vardagliga människor i Kuba.
Friheten tar sin början i protesten! Först reste vi oss i protest för Karabach, och därefter för Azerbajdzjan.
Vi trodde att protesten är frihetens första villkor. Utan att protestera kan man inte bli fri, och utan frihet kan man heller inte leva ett liv i värdighet.
Frihet, oberoende, demokrati, mänskliga rättigheter — dessa och många liknande begrepp hade, under Sovjetunionens upplösnings sista år, från demonstrationerna år 1988 och i synnerhet efter Svarta januari i Baku 1990, blivit själva livsgrundsatsen för vår generation.
Vår protest tystnade inte heller efter att självständigheten vunnits; den fortsatte, nu i kamp för rättvisa val och för de friheter som rör mänskliga rättigheter — yttrandefrihet, pressfrihet samt rätten att samlas och att förena sig.
Bu kitab İsveç haqqında yazılıb. Amma təkcə İsveç haqqında deyil.
Buradakı məqalələr, esselər və hekayələr müxtəlif illərdə fərqli səbəblərlə qələmə alınıb. Onların bir qismi İsveçin tarixi, mədəniyyəti, ədəbiyyatı, incəsənəti, siyasi sistemi, dövlət-vətəndaş münasibətləri və sosial rifah modeli haqqındadır. Digər qismi isə bu ölkədə yaşamağın insanda doğurduğu düşüncələrin, müşahidələrin və sualların nəticəsidir.
İsveçə köçəndən sonra mənim üçün maraqlı olan yalnız yeni bir cəmiyyəti tanımaq olmadı. Zaman keçdikcə başa düşdüm ki, başqa bir ölkəni öyrənmək insanın özünü, öz keçmişini və mənsub olduğu cəmiyyəti daha dərindən dərk etməsinə də kömək edir. Uzaqdan baxanda bəzi şeylər daha aydın görünür. İnsan bəzən öz vətənini onun sərhədlərindən kənarda daha yaxşı tanıyır.
Bu kitabda İsveçin kitabxanaları, ədəbiyyatı, musiqisi, təbiəti, adət-ənənələri, təhlükəsizlik siyasəti, pandemiya dövründə seçdiyi yol və başqa mövzular haqqında düşüncələr yer alıb. Eyni zamanda burada vətən, yaddaş, həsrət, aidiyyət və kimlik mövzularına toxunan hekayə və esselər də var.
Kitabın adını “Gəlmə” qoydum. Bu sözün mənasını necə anlamağı isə oxucunun öz öhdəsinə buraxdım. Hər bir oxucu onun içində öz təcrübəsinə, öz düşüncəsinə uyğun bir məna tapa bilər.
Əgər bu kitab oxucunu İsveçi daha yaxşı tanımağa sövq etməklə yanaşı, onu öz həyatı, öz kimliyi və öz mənsubiyyəti haqqında da düşünməyə vadar etsə, deməli, məqsədimə çatmış olacağam.
Jag blev djupt överraskad när jag en dag råkade få syn på en bok på stadsbiblioteket i Karlskrona. Det kändes som att plötsligt få en bit av mitt hemland, Azerbajdzjan, i mina händer. Jag vågar påstå att detta är den främsta romanen om mitt land – en roman som speglar dess historia, kultur och mentalitet.
Gördüyüm qədim insan məskənləri, antik şəhərlər, muzeylər
Zamanı dayanıb duran görən olmayıb hələ. Gah elə sürətlə keçir, uçur, ayaqlaşa, çatdıra bilmirsən. Gah da baxırsan, sürünür, uzun gecələr boyu bitməyən ağrı kimi, deyirsən ta sabaha çıxmaz.
Mənə görə zamanın üç yox, dörd halı var. Dördüncü donmuş zamandır. Sizi bilmirəm, bəzən keçmiş, indiki, gələcəkdən çox donmuş zaman mənə daha doğma gəlir. Çünki yalnız bu halında o sənlə səmimidir, danışır, suallarına cavab verir. Donmuş zaman ailə arxivlərində, muzey eksponatlarında, tarixi abidələrdə yaşayır…
Kompüterin arxivində “sevimli kitablar” adlı köhnə bir fayla rastladım. Bir vaxt uşaqlar üçün hazırladığım bir-birindən fərqli kitabların siyahısı idi. Onlar orta məktəbdə oxuyanda hazırlamışdım. Belə siyahı tutmaqda tək məqsədim böyüdükcə nələri oxunmalarını onlara tövsiyyə etmək deyildi, həm də, öz oxuyub bəyəndiyim kitablar, bədii, elmi, siyasi əsərlərlə tanış etmək, onlarda kitab oxumağa maraq yaratmaq idi.
Sedan den dag jag kom till Sverige har en av mina starkaste önskningar varit att besöka Gotland, närmare bestämt Närsholmen, där Andrej Tarkovskijs sista film, “Offret”, spelades in. Det var här filmen skildrade mänsklig rädsla, apokalypsens ångest och den offerhandling som utförs för att uppnå räddning.
Jag har också besökt Tunnelgatan i Stockholm, där en scen från filmen utspelar sig. I denna scen flyr människor panikslaget under hotet om ett atomkrig. Jag undrade varför Tarkovskij valde just denna gata, vars namn påminner om en tunnel.
Bu yazı həm azərbaycanca, həm də İsveç dilində dərc olunacaq. Qəsdim caz-muğamın banisi, bəstəkar, pianoçu Vaqif Mustafazadəni İsveç əhlinə, onun tale əkizi – isveçli cazmen, bəstəkar, aranjimançı Yan Yohanssonu bizim musiqisevərlərə tanıtmaqdır.