Shusha

Jag vill gå till Karabakh

Det var jättespännande när min lärare Gunilla på svenska gav mig en uppgift att skriva en uppsats som heter “Vart vill du resa?”

Hur gissade hon att jag tycker om att resa? Jag vet, hon har inte läst mina resannotiser – fotoreportagen. Hon kan inte läsa på azerbajdzjanska. Men det var en jättebra uppgift, för att jag gillar att skriva om detta tema.

Verkligen, jag tycker om att resa. Jag har rest till mer än 40 länder. Till exempel, från Issik-Kul i Kirgizistan till Durban i Sydafrika, från Maldiverna till Kuba, från Samarkand i Uzbekistan till Sri Lanka. Jag har varit i London och Paris, Sankt Petersburg och New-York, Istanbul och Houston. Alla dessa är vackra länder och städer. Jag vet, det finns många andra fantastiska länder i hela världen som man drömmer om att resa till. Men…

Askeran fästning

Det finns bara ett ställe som är min dröm. Det är Karabakh – en del av Azerbajdzjan. Mitt hemland. Men jag kan inte resa till mitt hem! För att min stad har ockuperats av Armenien och Ryssland. Hela staden i Karabakh är ruin nu.

Kaukasiens Hiroshima. Agdam är en av Karabakhs ruinstäder.

Karabagh är en samling för mina minnen från barndomen. I 28 år jag har besökt det i mina drömmar. Varje natt innan jag sover flyger jag dit som fågeln.

Min drömstad är Shusha som ligger över bergen i Karabakh. För mig är Shusha som Elysium från grekiska mytologin. Det är en gammal stad med många historiska föremål, stor skog, kyliga vattendrag och branta klippor.

…branta klippor

Klimatet i Karabakh är behagligt. Vädret där är inte som “arabiska varmt” eller “ryska kallt”. På sommaren kom många människor dit från hela Azerbajdzjan. Då Shusha blev kalabalik.

Karabakh har sin specifika kultur. Till exempel mattor. Det är lätt för mig att hitta Karabakhska mattor från många andra mattor i världen. Färg och symboler är riktigt unika, man kan se skillnad.

Vattenfall

Det finns många historiska föremål i hela Karabakh. Man kan gå till den gamla albanska kyrkan som är nästan 1000 år gammal.

Albanska kyrkan i Karabakh

Karabakhska hästen är jättepopulär, den är ljusbrun till färgen. Det var roligt att titta på dem i hippodrom i Shusha och Agdam.

***

Det var en vana hos unga människor att skriva sina namn på klippan i Shusha. En dag försökte jag också att skriva mitt namn. Jag kunde skriva bara första bokstaven. Jag kunde inte avsluta att skriva hela namnet, för att min mamma ropade på mig och sa “Kom, vi ska gå hem”.

Jag, min pappa och hans gäster. Shusha, 1983

Nu har jag bara ett önskemål i resten av mitt liv. Jag vill gå tillbaka och avsluta att skriva mitt namn på samma klippa.

…och att bygga en hydda i närheten Shusha.

…och att skriva min sista novell.

Vahid Qazi