Författaren skriver brev till utrikesministern

Den azerbajdzjanske exilförfattaren Vahid Qazi skrev i veckan ett brev till utrikesminister Ann Linde, där han uppmanar henne att tala klarspråk med sina kollegor i Azerbajdzjan och Armenien. Författaren, som tidigare bodde i Karlskrona, berättar i den här exklusiva intervjun om varför han skrev brevet och hur han ser på det krigsliknande tillståndet i området Nagorno-Karabach. ”Den enda lösningen är att Armenien drar tillbaka sina trupper från Azerbajdzjan”, säger han.

BLT: Hur allvarlig är situationen i Azerbajdzjan just nu? Hur nära är det att bli krig?

Striderna har pågått längs hela fronten i flera dagar nu. Konflikten, som har inte har kunnat lösas på 26 år, har blossat upp igen. Detta är inte en lokal strid, utan ett riktigt krig. Azerbajdzjanska städer och byar bombarderas konstant. Bland de döda finns barn, kvinnor och gamla. En av raketerna dödade fem familjemedlemmar, inklusive 13- och 14-åriga barn, i Naftalan.

Varför skriver du som författare till Sveriges utrikesminister?

Den svenska utrikesministern Ann Linde delade på sin Twitter-sida: ”Bekymrad över våldet mellan Armenien och Azerbajdzjan. Omedelbart behov av nedtrappning”. Hon angav även att det kommer att ske diskussioner för en fredlig lösning under veckan. Jag kommer själv från staden Agdam, som har kallats “Kaukasus Hiroshima”, en stad som har varit ockuperad av Armenien sedan 1993, och kände behovet av att vända mig till utrikesministern i ett land som är ett exempel på fred och rättvisa för världen.

Jag vill bara säga att ett stopp på den här akuta striden kommer inte att lösa konflikten långsiktigt utan bara frysa den tillfälligt, tills det uppstår en ny strid.

Varför tycker du att svenskar bör engagera sig i Nagorno-Karabach?

Sverige är ett av medlemsländerna i OSSE Minskgruppen som bildades år 1992 för att uppmuntra en fredlig förhandlingslösning i konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien om Nagorno-Karabakh. Det har redan gått 28 år utan resultat. Tyvärr! Jag tycker att Sverige också har ansvar för att på något sätt hitta en lösning i den här konflikten. Under de här 28 åren har Ryssland gett militärt stöd till Armenien samtidigt som USA och Europeiska unionen har varit åskådare.

Sverige är känt för sin neutralitet och insatser för freden i världen. Därför vill jag verkligen tro på att Sverige nu kommer att lägga fram en lösning som bidrar till ett fredligt och rättvist resultat. Jag tror på Sveriges makt och har stora förhoppningar om att Nagorno-Karabach-konflikten verkligen ska lösas.

Går det att arbeta som fri författare i Azerbajdzjan nu?

De som inte kritiserar regeringen skarpt kan fortsätta jobba fritt. Problemet uppstår när man kritiserar regeringen. Det finns inga jobb kvar för en oberoende journalist. Den fria pressen har förstörts helt och fullt. Idag har fria journalister och författare i Azerbajdzjan antingen flyttat till Europa eller USA – eller tvingats leva i tystnad i sitt eget land.

Vilka hot finns mot yttrandefriheten?

Tyvärr har Azerbajdzjan mycket allvarliga problem inom yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Kvävandet av den fria pressen är ännu mer synligt nu under striderna. Därför är det mycket svårt att ge ärlig och rättvis information om Karabakh till världssamfundet. Det finns ingen oberoende press kvar som kan rapportera ovinklat vad som verkligen händer just nu. Många journalister har dödats, arresterats och deporterats.

Hur ska det bli fred i området?

Redan för trettio år sedan erbjöd Azerbajdzjan Armenien att avsluta ockupationen av sina länder, bygga rörledningar från Armenien för att transportera olja till Europa och göra Kaukasus till ett område med fria människor som lever i välstånd. Målet var att efter Sovjetunionens fall, precis som Litauen, Lettland och Estland, skulle vi i  Kaukasusländerna, hålla oss borta från Ryssland och följa den europeiska integrationsvägen. Tyvärr blev Armenien en vasallstat till Ryssland i Kaukasus, och Azerbajdzjan kunde inte vara helt fritt.

FN:s säkerhetsråd kräver omedelbart, fullständigt och ovillkorligt tillbakadragande av den armeniska armen från Azerbajdzjans territorium enligt resolutionerna 822, 853, 874, 884. Även Europarådets parlamentariska församling har antagit resolutioner om att armeniska armen måste lämna Azerbajdzjans territorium. Det enda lösningen på Nagorno-Karabach-konflikten är att Armenien följer de internationella uppmaningarna om omedelbart, fullständigt och ovillkorligt tillbakadragande av den armeniska armén från Azerbajdzjans territorium.

Trots det faktum att armenierna deporterade mer än 1 miljon azerbajdzjaner från Armenien under sovjettiden och genomförde etnisk rensning, har vi upprepade gånger sagt genom åren att vi är redo att ge armenierna den högsta grad av självstyre. Men nu jag tror inte längre att det azerbajdzjanska folket kommer att gå med på det.

Sist vill jag bara understryka ännu en gång att den enda lösningen på konflikten i Nagorno-Karabach är att Armenien drar tillbaka sina trupper från Azerbajdzjan. Att bara kräva eldupphör mellan Armenien och Azerbajdzjan är inte en lösning.

Blekinge Läns Tidning