Osanna uppfattningar om Nagorno-Karabach i Sverige

För några dagar sedan upptäckte jag att svenska parlamentariker gör stora misstag när de berättar om Nagorno-Karabach konflikten. Jag vet inte om de gör det med en avsikt eller om de verkligen inte vet sanningen.

Vissa ledamöter av svenska riksdagen tar en pro-armenisk ståndpunkt och skapar anti-azerbajdzjanska uppfattningar i det svenska samhället genom att skicka sina uttalanden och parlamentariska frågor till regeringens myndigheter. Samma obehagliga situation syns även ofta i den svenska pressen. Där sprids oriktig information baserad på falska fakta från armeniska källor och det skapar vinklade perspektiv hos svenska folket.

Vissa ledamöter av det svenska parlamentet tar en pro-armenisk ståndpunkt, och bildar anti-azerbajdzjanska åsikter i det svenska samhället genom att skicka sina uttalanden och parlamentariska frågor till regeringens myndigheter. Samma obehagliga situation syns även ofta i den svenska pressen. De sprider oriktig information baserad på falska fakta från armeniska källor, och det skapar vinklade perspektiv hos svenska folket.

Min upprördhet beror främst på förfalskning av historien. Jag skulle fråga dessa människor: Vet du ens vad orden “Nagorno-Karabakh” och “Artsak” betyder och vilka etymologier de orden har?

Idag kallar armenierna Nagorno-Karabach “Artsak”. Artsak var egentligen ett av 12 provinser som tillhörde kaukasiska Albanien (400 f.Kr.–800 e.Kr), som var ett kristet land innan den arabiska ockupationen. Under 800-talet blev det kaukasiska Albanien ockuperat och islamisering infördes i regionen. Begreppet “Artsak”, “Alban” och “Karabakh” finns inte ens i den armeniska etymologin – alla 3 är azeriska-turkiska ord.

Artsak – “ar” på azeriska är en omskrivning av “man”, och sak är namnet på en gammal turkisk stam. Alban / Alpan är turkiska ord, “alp” betyder “höjd” eller “berg” på azeriska. Karabakh är ett azeriskt ord, “kara” betyder “svart” och bakh / bağ är ‘trädgård.’

Efter att ha ockuperat Azerbajdzjans khanats (furstendömen) 1813 började Ryssland deportera armenier från İran och Mellanöstern till dagens Armenien och Nagorno-Karabach området för att kunna skapa en kristen gemenskap inom sina gränser. På den tiden var Aleksandr Gribojedov den ryska ambassadören i Iran. Gribojedovs brev till ryska tsaren är det största beviset att över en miljon armenier är inflyttade. Jag vill även påminna att Jerevan, Karabach, Nakhichevan och 8 andra khanatet var dagens Azerbajdzjan som ockuperades av Ryssland under 1900 talet och 10 andra khanates befann sig i dagens Iran.

På tsarens order 1836 gavs albanska kyrkor till armenierna officiellt. Då började armenierna ta till sig albanska kyrkorna och monumenten, och menade att de ägde det i tusentals år. 

Även det azerbajdzjanska folket har deporterats från dagens Armenien några gånger.  Det sista och största etniska rensningen på området skedde 1988. Efter 1988 fanns inga azerbajdzjanska turkar kvar i dagens Armenien. 

Kremls anti-turkiska och anti-Azerbajdzjanska politik som började i det kejsardömet Ryssland, fortsatte med kommunisterna i Sovjetunionen. Kommunisterna delade Karabach i två delar och år 1923 skapade autonomi för armenierna i den bergiga delen. De förstörde gränserna mellan Azerbajdzjan och Turkiet genom att överlämna Zangazur och år 1929 Megri-regionerna i Azerbajdzjan till Armenien. Megri var den enda korridoren som förenade Azerbajdzjan med Nakhchivan. När man tittar på kartan så är det ganska tydligt och synligt att Armenien ligger mellan Azerbajdzjan och Turkiet, och Armenien är som separations objekt i mitten. Målet för Ryssland och Armenien var att bryta ned de historiska banden mellan Turkiet och Azerbajdzjan. Faktumet är att kommunisterna inte löste Karabakh-konflikten, de höll det bara frysta. Vid Sovjetunionens fall började frosten smälta och det förvandlades till ett blodigt krig.

Redan för trettio år sedan var målet att efter Sovjetunionens fall, precis som Litauen, Lettland och Estland, skulle Kaukasusländerna också följa den europeiska integrationsvägen. Då erbjöd Azerbajdzjan Armenien att bygga rörledningar från Armenien för att transportera olja till Europa och ge Kaukasus bättre välfärd. Tyvärr valde Armenien att bli en vasallstat till Ryssland i Kaukasus.

Sverige är ett av medlemsländerna i OSSE Minskgruppen och bär ansvar för att konflikten ska lösas på det mest fredliga sättet. Tyvärr Minskgruppens 28-åriga eldupphörspolitik lyckades inte med att lösa konflikten och frös konflikten igen.

Varför?

Det finns tre länder i världen där den armeniska lobbyn är stark: USA, Frankrike och Ryssland. Alla tre länderna delar ordförandeskapet i Minskgruppen. Ryssland har gett militärt stöd till Armenien samtidigt som USA och Frankrike har varit åskådare och varit tyst samförstånd.

Från och med den 1 januari 2021 tar Sverige över ordförandeklubban i OSSE.  Uppdraget är ett uttryck för svenskt ansvarstagande för OSSE men också för multilateralism, fred och för upprätthållandet av den europeiska säkerhetsordningen. När jag ser att ledamöter är armeniska anhängare och att pressen har ensidig ställning i frågan känns det hopplöst.

När jag hörde franska presidenten Macrons senaste uttalande om att det finns muslimska terrorister i Nagorno-Karabach mindes jag hur hela världen var emot Irak bara för att de hade hört att det finns “kemiskt vapen” där. Irak förstördes, men inga “kemiska vapen” hittades.

Idag kräver internationella organisationer ett eldupphör i Nagorno-Karabach. Azerbajdzjan har redan försökt lösa det här konflikten på ett fredligt sätt. Jag vill också nämna att armeniska militärstyrkor har skickat sina missiler till de azerbajdzjanska städerna och byarna som ligger långt ifrån frontlinjen. Städerna är Ganja, Mingechevir (det ligger ett vattenkraftverk i Mingechevir), Beylagan, Tartar, Barda, Khizi och Absheron halvön. Det finns döda och sårade bland civilbefolkningen. Armenien delar fruktansvärda videor för att med fascistiska metoder skapa rädsla hos azerbajdzjanska befolkningen, precis som det var i Khojaly-massakern på1992. Om Armeniens mål är att lösa Nagorno-Karabach konflikten – varför ger de sig på civilbefolkningen då?

Att kräva ett eldupphör är inte lösningen till konflikten – betyder inte det att vänta ytterligare 30 år? Den enda lösningen på den här konflikten är att Armenien följer FN:s säkerhetsråd som kräver omedelbart, fullständigt och ovillkorligt tillbakadragande av den armeniska armen från Azerbajdzjans territorium enligt resolutionerna 822, 853, 874, 884.

Nargiz Qazi

Student vid Lunds universitet