Korta annoteringar on mina böcker

Rätten att protestera (Etiraz haqqı)

Frihetens berättelser

Friheten tar sin början i protesten! Först reste vi oss i protest för Karabach, och därefter för Azerbajdzjan.

Vi trodde att protesten är frihetens första villkor. Utan att protestera kan man inte bli fri, och utan frihet kan man heller inte leva ett liv i värdighet.

Frihet, oberoende, demokrati, mänskliga rättigheter — dessa och många liknande begrepp hade, under Sovjetunionens upplösnings sista år, från demonstrationerna år 1988 och i synnerhet efter Svarta januari i Baku 1990, blivit själva livsgrundsatsen för vår generation.

Vår protest tystnade inte heller efter att självständigheten vunnits; den fortsatte, nu i kamp för rättvisa val och för de friheter som rör mänskliga rättigheter — yttrandefrihet, pressfrihet samt rätten att samlas och att förena sig.

===================================

Azerbajdzjan i Karabachs spegel (Qarabağ aynasında Azərbaycan)

“Azerbajdzjan i Karabachs spegel” samlar en del av de texter som författaren har skrivit under de senaste 35 åren om

Karabachkonflikten (1988–2023).

I dessa texter kan man, vid sidan av Karabachs historia, få information om den etniska konflikt som uppstod till följd av Rysslands 200-åriga Kaukasuspolitik och som periodvis har trappats upp, liksom om konsekvenserna av massakrer och deportationer.

Författaren skildrar, samtidigt som han minns det Karabach han en gång levde i med de varmaste minnen, också det krig han bevittnade – tragedierna, de många krossade ödena, ofullbordade liv och det smärtsamma livet – i ett konstnärligt och publicistiskt språk.

===================================

Baseboll på schackbrädet (Бейсбол на шахматной доске)

…Demokratin är ett rum för harmoniskt handlande mellan dem som står i ömsesidiga relationer och i levande kommunikation med varandra. Detta rum hyser en särskild ömhet, och varje form av grymhet är det främmande. Demokratin är en sådan ordning som bereder plats och uppgift åt var och en: likt en klockas klang är den en frukt av samspelet mellan alla dess delar, oupplösligt förbundna med varandra. Den är ett verk av allas arbete, och inte en kyrkklocka som ljuder enbart genom en enda människas handrörelse.

Demokratins svårighet ligger i dess behov av att övertyga. Att övertyga är själva dess väsen. Att få människor att tro är vida svårare än att vilseleda dem. Och just därför är ett auktoritärt styre alltid enklare än ett demokratiskt.

===================================

Chamayra (Çamayra. Kuba dəftəri)

Anteckningar om Kuba

Författaren bygger en bro i sina tankar och funderingar mellan Baku, Havana, Moskva och hela västvärlden och inför en ny dimension i den globala världens pågående diskussioner om frihet och demokrati. Hans plats i den nya världens heta debatter känns given och naturlig.

===================================

Fotspår av minne (Yaddaş ləpirləri)

Artiklar om demokrati

Förordet till den här boken är undertecknat av Pr. Jamil Hasanli, en känd historiker som är en av de få forskare som haft tillgång till den azerbajdzjanska delen av de sovjetiska arkiven och publicerat en del böcker om de mörka åren på olika språk. I den här boken påminner Vahid Qazis stil mycket om en briljant berättartradition under guldåldern i Azerbajdzjans litteraturhistoria kring förra sekelskiftet. Som exempel kan man nämna en kort essä där vi läser om författarens observationer i samband med hans uppdrag som valobservatör i ett kommunalt val under 1999 i Baku. I tre sidor läser vi en berättelse om de praktiska problemen i en ny demokrati där val, det fria ordet, fri rörlighet, friheten att ta kontakt med den fria världen och till och med en stark internationell närvaro av valobservatörer blandas ihop och möter seglivade kvarlevor av det gamla korrupta systemet som överlevt de stora omvälvningarna i Sovjetunionen och Azerbajdzjan.

I en annan intressant essä i den här boken med titeln ”Rätten att tiga” (Sidorna 114-118) utvecklar författaren sina tankar om en grundläggande del av de mänskliga rättigheterna nämligen ”rätten att tiga”. Här tar han upp en av de mörkaste sidorna av de totalitära regimer som tvingar skrämda människor att bryta sin tystnad för att bekräfta regimens lögner.

===================================

Främmande (Gəlmə)

Svenska berättelser

Den kan även betraktas som en samlad framställning av en invandrad författares perspektiv på Sverige.

===================================

Den förlorade minnets kod (İtmiş yaddaşın şifrəsi)

Berättelser om konst, kultur och litteratur

Bland gestalterna i Grekisk mytologi står muserna mig närmast — gudinnor för vetenskap, konst och poesi. Och därtill deras moder, minnets gudinna Mnemosyne.

Kanske är det därför jag förmår erinra mig även det som vilar i minnets djupaste skikt. Ibland förundras jag över att till och med barndomens allra tidigaste ögonblick ännu lever kvar inom mig.

Kanske är det just dessa muser som håller minnets avlägsna rum levande, som vakar över dem likt änglar och oupphörligen viskar dess hemliga kod i mitt öra.

===================================

Själens stad (Ruhlar şəhəri)

Essäer om hemstad

Den kände poeten Ramis Rovshan har skrivit förordet till den här boken. Den här boken är ämnad att i första hand beskriva nära en miljon azerbajdzjanska människor som var tvungna att lämna sina hem under den väpnade konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan i början på 90-talet. Författaren drar sig bort från Kaukasus tillolika delar av världen, ibland så långt som till Sydafrika och använder sin erfarenhet och sina observationer i samband med en världsomfattande aktivitet för mänskliga rättigheter för att beskriva sin egen sorg  – om den förlorade ungdomen, den förlorade hemstaden och det stora traumat som stavas Karabakh och lever kvar än idag efter de 19 år sedan vapnen tystnade. Ett öppet sår i kroppen och själen för den azerbajdzjanska människan och nationen.

===================================

Hyresgäster

Berättelsen om människor som försöker bygga sin egen värld

 ”Vi lever i en värld skapad av andra. Det spelar ingen roll hur den världen har blivit skapad, av Guds vilja eller av Big Bang. Vi behöver vår egen värld. Människan strävar till sin egen värld, bort från den främmande världen där hon känner sig som hyresgäst och till en värld som hon har skapat och äger själv. Den som har förmått att skapa sin egen värld verkar ha avslöjat mänsklighetens hemlighet”, – det säger en av novellens huvudkaraktärer. Detta utgör också romanens innehåll i sin korthet.

===================================

Vägen (Yol)

Reseberättelse

Läsarna av boken kommer, under min vägguide, att vandra genom Paris, London, Warszawa, Wien, Havanna, Kazan, Aten, Kairo, Colombo, Durban och många andra städer.: ströva längs deras gator och boulevarder, besöka museer och kulturcentrum, och bekanta sig med historiska platser.

De kommer att segla till Sri Lanka, Kuba, Maldiverna och Gotland. De får se Belarus och Ryssland som vi sällan känner till, och besöka de skrämmande platserna Guantánamo och Osvensim. De kommer att hälsa på Chopin, Mozart, Beethoven, Copernicus, Charles Dickens och Charles Darwin i deras hem.

Versailles, Louvren, Schönbrunn och Buckingham Palace står på deras program. I det antika Hellas får de lyssna på samtal med Zeus och många andra grekiska gudar och gudinnor, i Egypten med solguden Amon Ra och otaliga faraoner.

I Spanien kommer de att se filmen ”Andalusiska hunden”, på Ceylon dricka färgstarkt te, och om de vill även smaka whisky i en engelsk pub, franskt champagne på toppen av Eiffeltornet, grekiska vin Santorini i Egeiska havet.

Med andra ord är Vägen inte bara reseskildringar, utan en vägvisare för både sinne och fantasi.

===================================

Persona

En bok om böcker

I Persona har jag samlat texter om böcker. Att texterna endast handlar om böcker betyder inte att de ska förstås som litterär kritik i strikt mening — jag är ingen litteraturkritiker. Jag har helt enkelt skrivit om de böcker som fångat mitt intresse, men det betyder inte att jag bara skriver om de böcker jag älskar mest.

Om det vore så, skulle jag ha skrivit om alla mina älsklingsböcker hittills. Här skriver jag både om de jag verkligen uppskattar och om de böcker som helt enkelt gett mig inspiration eller idéer till egna texter. Med andra ord: om böckerna på något sätt väckt lusten i mig att ta till pennan.

===================================

Mina minnesblad kvar på Facebook

En samling illustrerade minnen

På min Facebook-sida finns ett stort antal minnesanteckningar som inte publicerats någon annanstans. Här samlas inte bara barndomsminnen utan också reflektioner från studietiden, militärtjänsten, folkets rörelse; från Sovjetunionens upplösning och de första åren av självständigheten; samt händelser jag stött på under resor i olika länder.

Jag har även inkluderat några av de Facebookstatusar jag skrivit under de senaste tio åren med karaktär av minnen, om samhälle, politik, kultur, litteratur och andra ämnen. De är dessutom ordnade kronologiskt i samma ordning som de skrevs.

===================================

Låt mig tala, så får du se mig (Danışım, gör məni)

Intervjuer samling

De intervjuer jag har gett fram till i dag rör sig över ett mångfärgat spektrum av ämnen: från politik, mänskliga rättigheter och demokratins problem till litteratur och religion. Också tidernas och rummens skiftningar har sin givna plats — från Karabach till Kuba, från sovjettiden fram till vår egen samtid.

Man säger att om man vill lära känna en människa, bör man låta henne tala. Var och en av dessa intervjuer liknar en pusselbit; först när bitarna fogas samman framträder ett helt porträtt. Därför gav jag också boken dess titel — ”Låt mig tala, så får du se mig”.