“Ali och Nino”: en förbjuden kärleksroman

Jag blev mycket överraskad när jag råkade få syn på en bok på stadsbiblioteket i Karlskrona. Det var som att få en del av mitt hemland Azerbajdzjan. Jag anser att det är den bästa romanen om mitt hemland: Azerbajdzjansk historia, kultur och mentalitet.

Boken heter “Ali och Nino” och är skriven av pseudonymen Kurban Said. Författaren emigrerade från Azerbajdzjan efter den ryska ockupationen 1920. 1937 publicerade han romanen i Wien i Österrike. Den här romanen översattes till 33 språk i 66 länder men inte i mitt hemland, Azerbajdzjan. Den förbjöds för att  Sovjetunionen kallade den för antikommunistisk litteratur. Vi kunde läsa den romanen första gången 1990.

Det är en kärleksroman. Huvudpersonen Ali är muslim. Han är en ädel azerbajdzjansk ung man som älskar den kristna Nino. Hon är en georgisk prinsessa. De träffades i Bakus gymnasium där de studerade tillsammans. Deras kärlek hade många motsättningar likt ”enighets motsättningar” som det heter inom filosofin. Men deras olika kultur och religion kunde inte störa den riktiga kärleken.

Romanen handlar inte bara om kärlek. Den berättar om Azerbajdzjans historia under 1915-1920 talet. Det var en mycket svår period för Azerbajdzjan. Många viktiga historiska händelser såsom Första Världskriget, bolsjevikernas revolution 1917, Demokratiska Republiken Azerbajdzjan 1918-1920 och ryska röda armens invasion 1920 inträffade då.

Romanen handlar också om politik, krig, relationen mellan öst- och västkultur, religion och typiska azerbajdzjanska människor. Berättelsen utspelar sig i olika regioner. Läsaren får bekanta sig med politiken och det sociala och vardagliga livet hos det azerbadjanska, iranska och kaukasiska folket.

Baku var en gammal stad med multikulturella och multinationella traditioner där människor med olika nationaliteter och religioner levde tillsammans. Baku ligger på gränsen mellan öst och väst, där två motsatt kulturer möts. Boken handlar om ett dilemma mellan de “europeiska” reglerna och den “orientaliska” mentaliteten i det nya samhället och presenterar ett porträtt av Azerbajdzjans huvudstad Baku under Azerbajdzjanska Demokratiska Republiken-perioden.

”Ali och Nino” har publicerats av förlaget ”Alb. Bonniers boktryckeri” i Stockholm 1973. Engelska författaren och kritikern John Wain har skrivit förordet till boken. Han presenterade boken för läsarna på så sätt: ”Ali och Nino är en bok som vore väl värd att läsas även om den inte var den lysande roman den faktiskt är. Den för oss, västerländska läsare, till en värld i vilken vi har stor nytta av att vistas. Den ger oss möjlighet att under några timmar se livet med en muhammedans (muslims – V.Q.) ögon. Redan detta skulle vara skäl nog för oss att läsa boken, eftersom västerlänningar i allmänhet har rätt dunkla uppfattningar och inställningar till olika frågor, och denna bok ger oss en inblick i hur naturligt och riktigt det verkar i sin egen miljö”.

Nu är det en ny period i Sverige. En period som är multikulturell och multinationell. Olika kulturer är rikedomar för Sverige. Det är den bästa tiden att publicera den här romanen igen. Jag tror att många människor skulle tycka om denna underbara kärleksroman.

Vahid Qazi